Även fast jag har glömt och gått vidare, så gör det fortfarande ont lite då & då. Kanske för att vi hade så fina minnen ihop och varje liten sekund var värld så himla mycket. Fattar inte varför jag plågar mig med just det här, gång på gång. 
Även fast jag har någon som jag vet bryr sig om mig, på sättet som du aldrig gjorde. Som alltid ställer upp fast jag inte ber om det, så kan jag inte låta bli att sakna dig. 

Äntligen en lugn helg. Jag behöver vila upp mig, så den här kommer behövligt! Ska iväg och döma lite i eftermiddag/kväll, har även en match i morgon. Skönt med lite pengar! Min körlektion blev flyttad till i morgon eftermiddag också, vilket är också en anledning till att jag ska vara hemma och ta det lugnt istället för att gå ut. Annars flyter väl livet på som vanligt, dock väldigt lite läxor och prov just nu, så det är skönt! Men nu ska jag nog lägga mig och läsa lite teori, om jag orkar. Puss! 

Åh vad jag inte vill känna såhär. 

oj, här förvandlades min blogg till en emo-blogg. 

Varför plågar jag mig själv på det här sättet? Jag vet ju att varje gång jag ser en bild så blir allt helt tomt. Nej, där ljög jag. Jag känner så mycket, men jag kan inte skriva ner det. Jag önskar bara att det kan bli som jag vill, och inte bara duga åt dig ibland. Men att det blev såhär var inte meningen från början, men jag hatar mig själv för att jag fick det att fortsätta. 

På något sätt känns mitt liv så himla bra just nu. Något som har legat och släpat efter mig i flera veckor, men som äntligen har släppt. Är så sjukt stolt över att jag verkligen orkat den här veckan! En jävla helvetes vecka. Men i morgon är det helg!! Något jag också tycker om just nu, är att jag har så mycket att tänka på och det mesta är bara roliga saker som jag ser fram emot. KBK-kryssning, uppskrivning, uppkörning, björn rosenström, studentkryssning och lite annat smått och gott innan februari är slut.

Dock så är inte mitt liv perfekt, trots att jag ville säga det. Men jag ångrade det. Det finns en hel del "varför" runt mig, som jag aldrig får något svar på. But that's life I guess. Det är så mycket som hänt sen bara några månader tillbaka. Jag vet vilka som är mina riktiga vänner och vilka jag ska lägga bakom mig, jag är för det mesta glad (visst kan jag ha en dålig dag, precis som alla andra) men jag älskar att må bra, jag har börjat se positivt på saker, även fast det inte alltid är enkelt och jag har äntligen börjat hitta mig själv. Jag är långt ifrån det jag "vill" men jag vet vem jag är, jag vet vad jag har för mål och det är bara jag som kan fixa mig själv dit. Det är en bra start, för mig.  

Ibland undrar jag också vad jag har gjort för fel, eller om det var meningen att jag och två, som en gång har varit mina bästa vänner, glidit isär. Jag hatar känslan, men vad ska jag göra? Det kommer aldrig bli detsamma för någon och alla förändras. Allt är lite synd bara. Trodde aldrig att jag på något sätt skulle kunna dela med mig av det här, men det gjorde jag. Trots att det är svårt ibland så kommer det alltid bli bättre. 
Sen har vi den här känslan som förföljt mig i flera år. Som sakta men säkert börjar slocka. Tack för det! Jag har varit fast och inte gjort det jag vill, men nu börjar det äntligen kännas som att jag är fri, fast jag aldrig riktigt ofri (om man kan använda det ordet? haha). Det känns i alla fall riktigt skönt! 

Mitt val av flytt är inte heller så självklart heller. Jag vill till så många ställen så det kommer bli svårt att bestämma sig. Vet jag ens vad jag vill bli? Om jag ska vara ärlig så nej. Jag har alltid velat bli psykolog (fråga mig inte varför), jag vill hjälpa barn och ungdomar. Men det kommer ta tid att ta sig dit, det vet jag. Men i slutet kanske det är värt det. Jag har varit insöad på just "det här" så jag har glömt alla mina andra valmöjligheter. Kanske ett tecken på att det mörka inom mig börjar ljusna upp. 

Det är så många olika tankar som går runt i mitt huvud just nu. Så jag kände att jag behövde dela med mig utav dem. Kanske är det onödigt, men jag behöver det här. Så jag någon gång kan gå tillbaka och läsa eller bara ha. Ja, vad vet jag? Egentligen vet nog inte lilla jag någonting. 

Bokade uppskrivning och körning igår, fick världens chock när de ringde och sa att de hade bokat in den 14 & 20 februari, alltså om en månad. Trodde aldrig att det skulle gå faktiskt! Så nu är det bara att plugga och köra, så jag får det där jävla kortet någon gång! 

Denna dumma känsla. Försvinn.
Det gör för ont. 

- It isn't easy for me to let it go.

Snart dags för studenten och jag har haft många tankar om vad jag ska göra. Men har fortfarande inte en aning. Ska man jobba? plugga vidare? Har iaf hittat ett ställe att plugga vidare på nu. Långt härifrån. På ett sätt känns det bra att ha hittat två utbildningar som jag skulle kunna tänka mig att gå, just dit jag vill flytta. Umeå, som har varit ett alternativ för mig sen innan jag började gymnasiet. Dock är det väldigt långt härifrån, med tanke på familj och vänner. Men jag behöver en nystart. Så varför inte testa? Det kan inte bli sämre! 

Börjar året med en halsfluss, perfekt! Eller? Ångrar lite nu i efterhand att jag gick ut i fredags, dock var det väldigt kul och spontant! Men nu blir det nyktert ett tag med tanke på medicinen, så då tänkte jag passa på att åka till pappa nu den sista helgen på lovet. 
Sen vill jag önska alla ett gott nytt år i efterhand, hoppas erat 2013 blir toppen! Puss